torsdag 17 mars 2016

Allmändidaktiska faktorer och reflektioner


Precis som jag skrivit tidigare är min VFU-skola ganska liten med bara en klass för varje årskurs (F-9). Vad jag märkt av är stämningen mycket bra bland eleverna, så klart uppstår det mindre bråk ibland men lärarna är bra på att snabbt lösa situationerna. Hela skolan jobbar förebyggande mot mobbning och kränkande behandling med hjälp av Olweusprogrammet. Och det verkar fungera riktigt bra eftersom det inte verkar förekomma någon mobbning på skolan. Jag skulle säga att det överlag är väldigt bra stämning mellan elever och lärare, och de jobbar mycket tillsammans med att bygga upp en trygg miljö i skolan.

 

De flesta eleverna verkar ha väldigt bra förutsättningar med föräldrar som är mycket aktiva och måna om deras barns skola och utbildning. Eleverna verkar få bra hjälp hemifrån då föräldrarna tar elevernas skolarbete på allvar. Det tror jag är en bidragande faktor till att skolan och eleverna ligger på en hög nivå kunskapsmässigt.

Varken personella eller materiella resurser verkar det vara någon större brist på. Även om det verkar prioriteras lite olika på skolan vad gäller de materiella resurserna. Eleverna på högstadiet har till exempel egna datorer medan det på mellanstadiet knappt finns en dator på två elever. Datorerna är också väldigt utslitna och fungerar knappt, men som tur är ska de bytas ut redan den här terminen eller i alla fall inför nästa termin.

Årskurserna till och med femman jobbar åldersintegrerat och på mellanstadiet finns det två klasser blandat med elever från årskurs 3-5. Det är två lärare i varje klass alltså en lärare fördelat på 15 elever, vilket är hur bra som helst. En stor fördel i elevernas utveckling är att lärarna får chans att följa eleverna under alla de tre åren. Elever med särskilda behov får mycket stöd och hjälp dels av lärarna men också av en specialpedagog som finns tillgänglig på skolan varje dag.

Skolmiljön är överlag väldigt bra, men alla lokaler är inte jätteanpassade för ändamålet eftersom det från början är en gammal byggnad. Fast de renoverar lite allt eftersom och försöker fixa så att det ska bli så bra som möjligt. Det blir en del spring för eleverna eftersom de inte alltid håller till i huvudbyggnaden. Ämnen såsom bild har de i byggnaden bredvid där lågstadiet också är. No och matematik har en del i en annan byggnad som ligger ca 500 m från skolan, även idrottshallen ligger en bit därifrån.

Imorgon är då sista dagen på den här VFU-perioden, lite tråkigt men ska också bli skönt att komma tillbaka till universitetet igen.

/Lärarstudent Jenny

söndag 13 mars 2016

Aritmetikdiagnos


Nu är första veckan i period 2 avklarad. Den här perioden har vi i uppgift att genomföra en diagnos inom aritmetik med eleverna, för att kartlägga och analysera elevernas kunskaper i ämnet. Karolina och jag bestämde oss för att genomföra den här uppgiften tillsammans. Vi diskuterade med vår LLU om vilken diagnos som skulle kunna vara lämplig för klassen, i det här fallet årskurs 4. Vi valde en diagnos inom området aritmetik som handlade om division (Diagnos AS5). Diagnosmaterialet som heter Diamant finns här på Skolverkets hemsida.



Vi märkte ganska snabbt att diagnosen var ganska svår för eleverna eftersom vi fick många frågor under tiden. Eleverna hade svårigheter att räkna ut uppgifterna eftersom de använde fel strategier. Eleverna har jobbat med den här typen av division och två olika algoritmer tidigare, både trappan och kort division, men eftersom det var ett tag sedan var det flera av dem som hade glömt av hur de skulle göra. Endast 2 av 16 elever löste alla uppgifterna korrekt med en användbar metod (trappan). Det kändes ganska oroande att det var så få som klarade av att lösa uppgifterna, men vi tänkte att det var flera faktorer som spelade in och det faktum att de inte var särskilt vana vid själva provsituationen.

Vi förberedde mikroundervisningen genom att först noggrant gå igenom elevernas svar och sedan välja ut 5 elever. Eftersom det inte var många som hade alla rätt hade vi egentligen behövt ha en genomgång med betydligt fler. Men för att i alla fall försöka få en variation valde vi ut de som hade använt lite olika metoder. Vi hade som mål med mikroundervisningen att eleverna skulle få en repetition av kort division och trappan för att sedan kunna använda dem på egen hand. Vi valde att som exempel ta upp några av de uppgifter som fanns med i diagnosen och räkna ut dem med både kort division och trappan, för att eleverna skulle få se ett samband och förstå att båda metoderna är användbara. Vi planerade att vara så tydliga som möjligt och verkligen gå igenom varje steg i beräkningarna. Eftersom eleverna jobbar mycket med material när det gäller matematik valde vi att också ha med samma material för att göra det extra tydligt. 


Vi genomförde mikroundervisningen och det gick jättebra! Det var kul att se eleverna när de förstod och nu hängde med på hur de skulle göra. Lite repetition av metoderna var allt som krävdes. Efter att Karolina och jag gått igenom några tal tillsammans med eleverna var det tydligt att alla nu hade förstått. Det enda jag kände mig lite osäker på var hur jag skulle förklara så att eleverna verkligen skulle förstå t.ex. varför flyttar man ner talen när man ställer upp i trappan? Men jag löste det genom att prata med min LLU och fråga om tips, läsa på i aritmetikboken och fundera över de olika stegen i algoritmen. Jag kände mig säker i undervisningssituationen annars vilket kändes skönt. Det var kul att få träna och skriva på tavlan osv.

Om jag skulle göra om det skulle jag nog lägga större vikt vid att tillsammans med LLU välja en mer lämplig diagnos. Det var inget fel på den vi använde förutom att den var lite för svår för eleverna vilket gjorde att fler elever egentligen skulle behövt vara med på uppföljningen/mikroundervisningen.

/Lärarstudent Jenny